En känsla

Fastnat såhär på kvällskvisten med Melissa Horn i högtalarna och kommit in i en sån konstig obehaglig känsla.

Tror det är många blandade känslor som bara kokat upp nu och slått samman sig.

Känslan av att sluta oroa mig och känna mig glömd när jag insåg att vissa människor växer ifrån varandra. Att det "speciella" man tro ha haft under 4 år inte var ngt speciellt utan bara något man hoppas på även om bägge parterna kände detsamma. Att man helt plötsligt inser att vi är inte i den åldern längre då man kan skylla på att man inte vet bättre utan måste ta ansvar för saker, även dem tråkiga delarna. När man tros har hittat tillbaka för att sedan inse att man nog aldrig känt varandra så lite som nu för att man trippar på tår runt ett ämne som är känsligt och jobbigt för att sedan skita i det och låta saker rinna ut. Man tror denna gången är det allvar samttidigt som man börjar ifrågasätta sig själv om det är verkligen vad man vill. Det är jobbigt att släppa ngt fritt som man haft en så stark känsla till genom kärlek och trygghet för att inse att man inte passar ihop längre, samtidigt som det är skönt att vara irriterad för att personen inte uppfyller ens förväntan och slippa tänka, känna, oroa osv. En skön känsla blir det till sist, om en sten lyft från bröstet, för att några veckor efter inse att man kanske aldrig kände personen och känna sig sviken ist för lättad.

Känslan av att vilja fixa ett gammalt bråk för att man insett att man inte behandlade situationen på rätt sätt men samtidigt få vara den som gör det utan att andra personen kan erkänna att den hade ett finger med i spelet och att personen inte har en aning vad man gjorde för att respektera dennes känslor under den känsligaste tiden. Saker och situationer man inte vill personen ska uppleva för att man är rädd för att såra och för att en situation senare råker upptäcka att allt inte går att hålla gömt och helt plötsligt får man skit för att man försöker gå vidare och få värsta kärleksförklaringen för att då helt plötsligt passade fast man skulle åka iväg i 1 år som var anledningen från början. Men vad spelar det för roll om det inte passade för några veckor sen varför ska det passa och funka då? ja man är två personer vars deltagande spelar roll.

Känslan av att inse en person man tyckte mycket om bara verkar se en sak och det är att ha rätt och det struntar i om saker inte ens är sanna. Känslan av att inse en person har förändrats så mycket att man börjar ifrågasätter om man vill ha med pesonen att göra överhuvudtaget fast man hoppas att personen inser själv hur mkt förändrad denne är och kan bli sitt gamla jag som jag gillar så skarpt.


Känslan av att inse att man tros känna någon så pass bra att man alltid är trygg, man ställer upp på båda sidor för att sen efter många år känna sig utbytt och att det inte passar längre. Känslan av att allt det man gått igenom helt plötsligt inte är värt det längre för att det blir tydligen enklast så.

Känslan av ironin i det hela att man måste ta itu med såna här saker efter att varit bortrest i 1år ^^

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0