MKiander

In my heart you will always be ♥ R.I.P Morfar

Detta inlägget kommer inte bli lätt att skriva men samtidigt känner jag att jag måste på ngt sätt, kanske främst till min familj och släkt på andra sidan jorden.

Igår på morgonen dog min morfar när han tog sin dagliga promenad i Påarp. Han dog direkt av en hjärtinfarkt mellan min moster, mitt hem och hans barndomshem i Påarp. Så han kunde inte dö på en bättre plats.

Fick veta beskedet igårkväll på min tid och kvällen är vä'ldigt suddig. Ringde hem, ringde moster som bor hos mormor nu och pratat med vänner. va rätt utmattad när jag äntligen gick och la mig vid 1 tiden och för första gången på flera dagar somnade jag snabbt. 

Även om beskedet inte bör komma som en chock var det ändå förvånande. Morfar har alltid varit sjuk genom hela mitt liv, allergier, hosta, mediciner hit och dit. Men ii övrigt har han alltid sett bra & stark ut.

Det är svårt att vara på andra sidan jorden och inte med min familj, släkt och vänner. Hade åtminstonde önskat att jag var i surfers med mina vänner där. men samtidigt har mina vänner där hemma varit väldigt stöttande och som jag vet finns där!

Dessa 2 dagarna har varit en berg- och dalbana känslomässigt. från att i ena stunden må bra och allt känns bättre till att bara bryta ned i tårar i nästa. Morfar & jag stod varandra nära och för mig var han världens bästa ända sen jag va liten. Hans intresse för djur och fåglar smittades snabbt över till mig och jag har aldrig varit sur på min morfar. Har bara positiva minnen av honom som kommer leva kvar i mig. För mig finns det ingen mer kärlekfullare och mer älskad människa än min morfar och jag försöker hela tiden tänka positivt. Han har sett sina barn och barnbarn växa upp och bli vuxna, han fick sin knäoperation och möjlighten att gå långa rundor igen, sin trädgård som han älskade, han hade en familj som älskade honom och mormor som alltid va där. Han var en lycklig människa som levt sitt liv bra.

Jag är glad att jag besökte dem ofta och att jag hade årlig semester i stugan med mormor & morfar. Jag fick 20 år med denna underbara människa medans vissa bara får några år med sin morfar. Han var med på min bal & student och jag var det yngsta barnbarnet. Jag har aldrig varit en person som drömt om mitt bröllop men det va alltid ngt jag visste och det var att på inbjudningskortet skulle det stå ingen parfym eller doft alls för den personen kommer inte få närvara (morfar tålde inte starka dofter). Jag är bara glad över alla minnen med honom och jag kommer sakna honom mer än vad jag kan förklara i ord. Det kommer kännas konstigt att återvända hem och han inte är där eller att vissa saker inte finns där. Det kommer kännas konstigt att när jag missat ett tåg eller när jag tagit tåget hem till påarp att inte gå hem till dem för en liten stund och få ngt att dricka eller äta och bara umgås.

Det jag har varit mest orolig över är mormor. Alltid när jag såg min mormor & morfar tsm, sida vid sida, blev jag varm i hjärtat. och det var alltid så skönt att veta att dem hade varandra och dem funkade så bra ihop även efter alla dessa år. Så ag blev lättad och glad när min moster berättade att hon vill skaffa en hund. För det är exakt det jag tänkte när jag hörde om morfar, att mormor behöver ett djur till sällskap.

Jag har inte mkt mer att säga, är halv3 på natten och ögonen gör ont av allt torkande och jag är utmattad, det är för mkt tankar och känslor hela tiden.

I'm falling apart, I'm barely breathing
With a broken heart, That's still beating
In the pain, There is healing
In your name, I find meaning
I may have lost my way now
But I haven't forgotten my way home