Djurparkerna & dubbelmoralen

En intressant artikel om Sveriges största illegala djurhandlare och Skansen, dock några år gammal men faktan har ju inte ändrats för det (;

Djurparkerna och dubbelmoralen

Ur Djurens Rätt nr 5/07


Apan Ola är inte den enda apa som flyttats mellan världsdelar. Tidningen Djurens Rätt har tagit del av dokument som ger en unik inblick i djurhandlaren Ingemar Forss smuggelverksamhet och som visar att flera respekterade svenska djurparker har varit inblandade i affärerna. Dokumenten avslöjar även någonting större och idag ännu angelägnare: djurparkssektorns dubbla ansikte. Under senare år har djurparker alltmer legitimerat sin verksamhet med arbetet för att bevara utrotningshotade arter. Men med vetskapen om deras skuld till situationen inställer sig frågan: vem är det egentligen som bevarar vem?

Zoo Forss drevs under devisen ”Vårt syfte är att bevara det vilda på denna jord”, samtidigt som Ingemar Forss var ett direkt hot mot individer och djurarter i det vilda. Han köpte och sålde viltfångade, utrotningshotade djur för pengar – till forskning, samlare och djurparker runt om i världen.

– Pappa har försett de flesta svenska djurparker med djur. Parken i Borås, Furuviksparken och Skansen-Akvariet är bara några exempel. Han brukade alltid prata om att det var han som fixat delfinerna till Kolmården, säger Tina Forss, Ingemar Forss dotter. Hon invigdes i verksamheten som riktigt liten och fick ofta samsas med giftormar och ödlor under filten i barnvagnen när familjen skulle passera gränskontroller. Hemmet var fullt av ovanliga djur som kom och försvann.

Handeln med utrotningshotade djur och växter är efter vapen och knark den tredje största illegala handeln i världen och internationellt omsätter den över femtio miljarder per år. Varje år konfiskeras drogade individer förpackade i lådor, vid gränsövergångar. Men desto fler upptäcks aldrig. Djurhandeln är ofta uppbyggd av en kedja aktörer, där någon utför själva fångsten, en annan transporterar djuret och en tredje säljer det till en fjärde. Och den får allvarliga konsekvenser. Mellan 1970 och 2000 minskade antalet arter på jorden med 40 procent. Huvudorsaken till detta är att levnadsmiljöer förstörs genom skövling och miljöförstöring men den näst största anledningen är just handel. I en del fall rör det sig om människor i fattiga områden, där kött från hotade arter är det enda som finns att tillgå. En del djur jagas även för att vissa av deras kroppsdelar lämpar sig till naturmedicin. Och en del har genom åren hamnat på forskningslaboratorier och i djurparker i västvärlden.

Sedan 1975 är Sverige med i CITES – konventionen som reglerar den kommersiella handeln med sårbara arter. Enligt CITES-lagarna krävs både ett export- och importtillstånd för att transportera djur som tillhör de mest hotade arterna. Och såvida man inte har ett särskilt intyg får man inte ta betalt. Ett intyg kan man få om djuret är uppfött i fångenskap eller om det ska användas för forskning och undervisningsändamål. Det här innebär att djurparker inte får tjäna pengar på djur de ”byter” med varandra, medan det statliga Smittskyddsinstitutet regelbundet kan köpa in makaker från anläggningar i bland annat Kina och Israel. Men dokumenten från Ingemar Forss verksamhet visar att flera svenska och internationella djurparker har varit involverade i den illegala handeln med viltfångade, utrotningshotade djur långt efter att CITES trädde i kraft. Idag legitimerar de flesta djurparker sin existens med att arbeta för bevarandet av just dessa arter.

– Det är inget att sticka under stol med att vissa som smugglar har djurparksanknytning. Den här verksamheten är ingenting som man spontant ägnar sig åt. Man ska ha kunskap och internationella kontakter och då förstår man ju att det rör sig om en ganska begränsad krets, säger Kaj Månsson, som varit ansvarig för polisens arbete med frågorna. Han vill liksom de flesta andra inte ge några konkreta uppgifter om vilka svenska aktörer som verkligen tjänat på handeln. Mats Forslund som jobbar på WWF i projektet Traffic menar att situationen i Sverige ser helt annorlunda ut nu än vad den gjorde på åttiotalet och han vill inte heller prata om det förflutna.

– I mitten på 80-talet var det en helt öppen, illegal handel. Idag har vi förutom CITES även artskyddsförordningen och miljöbalken som hanterar de här frågorna. Dessutom måste alla svenska djurparker sedan 1989 registrera alla sina djur så myndigheterna får lättare att ha koll på dem. Det finns ingen anledning att gå in på vilka som varit inblandade i det, säger han.

Men för den som är intresserad av frågan om djurparker och utrotningshotade djur finns det kanske en anledning. För hur förklarar man att djurparker som varit inblandade i handel med viltfångade djur – illegal eller ej – idag får framstå som djurens främsta försvarare? ”Djurparker behövs. För djurens skull. Och för vår. Här räddas utrotningshotade djur till eftervärlden”, skriver Jonas Wahlström, Skansen-Akvariets ägare. Han startade sin verksamhet i mycket unga år och enligt honom var syftet då att skapa ett avelscenter för utrotningshotade regnskogsdjur. Mycket av kunskapen om djuren kom från Ingemar Forss. De lärde känna varandra när Jonas Wahlström var tretton år och han spenderade mycket tid i djurhandlarens zooaffär på Östermalm.

– Jo, Ingemar Forss var en stor djurhandlare i Sverige i början… Men sen kom CITES-förordningen och då försvann marknaden, säger Jonas Wahlström om Ingemar Forss verksamhet.

Redan 1967 skriver Jonas Wahlström i sin dagbok om affärer och byten han gjort med Ingemar Forss; utdrag som Christina Ollén publicerat i boken om sin make, Jonas Ark. När han senare sökte finansiering för Skansen-Akvariet var det Ingemar Forss som genom kontakter i Danmark ordnade lån. Idag är Skansen-Akvariet en av de mest respekterade djurparkerna i Sverige. Utanför ingången ringlar redan på morgonen en lång kö.

– I de flesta djurparker ser man bara djuren genom glas. Här får man gå in till en del av dem, kanske klappa dem, och det skapar ett helt annat intresse. Förut stod folk och pekade på djuren, sedan gick de vidare. Vi har märkt att många fler läser informationen om djuren, deras miljö och hoten mot dem sedan vi byggde om så att man får gå in till dem, säger Jonas Wahlström.

Det går bra för parken, som stadigt har vuxit och även fungerar som ett så kallat rescue center. Fridlysta djur som konfiskeras i tullen hamnar antingen här eller på Malmö museum. Men i början av karriären åkte Jonas Wahlström själv till Amazonas och ”bytte till sig silkesapor av indianerna”. Christina Ollén skriver även om hur han och hans före detta flickvän smugglade en apa som de fäst sig vid genom tullen. Hur stämmer det ihop med tankarna om att rädda utrotningshotade arter? Jonas Wahlström skruvar på sig.

– Det var för att få de första generna… det var så det började. Sen kompletterade jag i början av åttiotalet. Men… något sådant skulle jag aldrig göra idag. Av alla de djur vi har här idag är alla utom tre uppfödda i fångenskap. Det förekommer ingen fångst av djur i det vilda längre. Nuförtiden samarbetar djurparkerna och jag kan bara titta i katalogen över stambokförare och på laglig väg få djur därifrån. Det skulle vara vansinne att leta fram någon skum kontakt i Kongo när man kan välja ur en katalog med djurparker. Djurhandlarna har svultit ihjäl och det är med all rätt, säger Jonas Wahlström.

Enligt Ingemar Forss dotter var hans affärer mycket framgångsrika och det var inte precis svält han dog av.

– Han tjänade jättemycket pengar på sina affärer och höll på från sextiotalet och fram till sin död för fyra år sedan, säger hon. Ett av hans större projekt var det som kallades ”The Polish connection”, där ett nätverk av djurhandlare och djurparker förmedlade viltfångade djur till Polen, som saknade strikt kontroll för in- och utförsel av utrotningshotade arter. Där registrerades djuren som uppfödda i fångenskap och kunde sedan skeppas vidare ut i världen. International Primate Protection Leage (IPPL) fick i slutet av åttiotalet tag på korrespondens mellan Ingemar Forss, Phoundou Zoo i Polen och Pimjai Birds i Thailand och startade en kampanj för att uppmärksamma myndigheterna på deras aktiviteter. Dokumenten visar att även Skansen-Akvariet var inblandade. 1986 köpte de 20 pygméloris, en apa som idag är listad som starkt utrotningshotad, från Phondou Zoo till ett mycket lågt pris. I ett av sina brev skriver Ingemar Forss i skarpa ordalag till sina utländska kollegor att de under inga omständigheter får skicka prislistor på djur -- vilket de gjort till bland annat Skansen-Akvariet. Affärerna måste ske med större diskretion än så. Han skriver även efter ett bråk om en betalning att han gärna vill fortsätta vara Pimjai birds agent och att Jonas Wahlström och förmodligen han själv kommer till Bangkok i mitten av november. IPPL tillägger: ”Det är inte klarlagt varför ägaren till ett respekterat zoo reser med en djurhandlare.”

– Jag har aldrig varit i Bangkok med honom. Det stämmer att vi tog emot pygméloris som de hävdade kom från Kambodja. Senare upptäckte jag att det inte ens fanns något zoo i Kambodja. Inga djurparker ville ha någonting med Ingemar Forss att göra på åttiotalet, säger Jonas Wahlström.

Men enligt Ingemar Forss dotter och din egen bok var ni väldigt goda vänner?

– Ja, alltså, när jag var ung… då var han lite som en idol för mig, han hade ju så mycket djur. Men jag har inte sett honom sedan 1985 då han bodde med sin familj i Malaysia och min familj passerade där.

Tina Forss dotter minns det besöket. Och hennes mamma minns senare besök än så.

– De hade kontakt även på senare år, de hade ju ingenting att bli osams över. Jonas kände till alla pappas affärer. När pappa dog hade många djurparker en tyst minut för honom, säger Tina Forss.

Varför höll svenska djurparker Ingemar Forss om ryggen?

– Det kom väl aldrig några djur till Sverige från honom, vad jag vet, säger Jonas Wahlström.

I närheten av entrén till Skansen-Akvariet sitter en liten lejontamarin på en gren i ett inglasat hägn. Lejontamariner är starkt utrotningshotade apor som Skansen-Akvariet specialiserat sig på att bevara. Det är den enda art som de placerar ut i det vilda.

De flesta djurparker som är anslutna till Svenska Djurparksföreningen föder upp djur ur någon eller några arter som är utrotningshotade. Skansen-Akvariet ligger i topp med nio sådana arter. Jonas Wahlström har även för privat räkning köpt in den stora papegojan Hyacintara som det idag bara finns ett tusental individer kvar av i det vilda. 1991 importerade Skansen-Akvariet två Hyacintaror från fågelexperten Henry Sissen i England. Då hade Henry Sissen redan dömts två gånger för att ha smugglat fåglar till Storbritannien. År 2000 dömdes han igen.

"Du motiverades av din vilja att lyckas med vad som bara åstadkommits två gånger tidigare i Amerika: att föda upp Lears ara i fångenskap. Fåglarna hör till Brasilien och det är där de borde stanna. Det finns bara runt 150 stycken kvar i världen. Du är en lögnare och hycklare", sa domaren vid rättegången.

1992 importerade Skansen-Akvariet med Jordbruksverkets tillstånd fyra blåstrupiga aror, fåglar ur en extremt hotad art, från ett företag i Florida. Företaget ägdes av multimiljonären Richard Schubut. Många kallade honom fågelälskare men likväl byggde han upp den stora anläggningen med viltfångade fåglar och han distribuerade även dessa sällsynta papegojor till privatpersoner. Idag finns det bara ett fåtal blåstrupiga aror kvar i naturen på grund av den omfattande viltfångsten.

Ett annat exempel ur samlingen är när Skansen-Akvariet köpte kungskobror från Zooherp Inc. 1995. Kungskobror finns på CITES lista II – de hotas inte av utrotning än, men handeln med dem regleras eftersom det finns en risk att de annars blir utrotningshotade i framtiden. Så här skriver Zooherps ägare i ett reptilmagasin: ”Vi hade i åratal handlat med vilt som var uppfött i fångenskap så vi bytte inriktning och började importera istället. I början av nittiotalet blev Kamuran Tepedelen vår internationella agent. Han reste till länder som Tanzania, Kina, Malaysia och Indonesien för vår räkning. Från Indonesien började vi importera sällsyntheter som svarta blodpytonormar från Sumatra, Wagler’s tree vipers från Borneo och den första Savu-pytonormen. Vi importerade också många arter som var sällsynta i fångenskap, som krokodiler och bruna ormar.” Trots att Zooherp Inc. närapå tredubblade sin försäljning 1994 översteg deras kostnader intäkterna och under nittiotalet fick de hård konkurrens av andra djurhandlare. Det fanns chans till så stora pengar att deras agent till slut bestämde sig för att köra sitt eget race. Ett par månader efter att Skansen-Akvariet importerat kungskobrorna beslutade sig Zooherp Inc. för att lägga ner sin verksamhet.

Några på måfå valda import- och exporttillstånd som Jordbruksverket utfärdat till Skansen-Akvariet förstärker intrycket att det är svårt att hålla händerna rena i en smutsig bransch – även i de fall man agerar lagligt. Ett okänt antal djur sitter i fångenskap idag på djurparker världen över - under förevändningen att arter räddas till nästa generation. Men är det kanske snarare så att de utrotningshotade djuren räddar djurparkerna?

Kommentarer
Postat av: Mamma

Mycket bra och intressant artikel!!!

2011-07-03 @ 19:08:43
URL: http://gaston_kiander@hotmail.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0