MKiander

Då är man tillbaka i sin säng med hela sitt zoo och mumsar på panpizza med värkande fötter.

Ett nattinlägg blir det för jag behöver få ut allt på ngt sätt.

Hela kvällen har jag suttit med min mobil, skrivit sms till Tobias, raderat dem, skrivit nya, placerat dem i utkastet, raderat dem och skrivit igen.

På förfesten satt jag bara och kollade på den jävla ytterdörren och hoppades på att Tobias skulle stiga in (patetiskt då jag vet att han jobbar natt idag). Hoppades att varenda gång ett sms eller mobilen ringde att det skulle vara från han. Så nu sitter jag här är igen, vilandes på ytterligare ett sms, skicka eller skicka inte.

Funderar om det hela inte var ett misstag att göra slut. Varför ska två människor som tycker om varandra gå och vara ledsna när båda två vill ngt annat? Varför inte iaf försöka, kan ju inte direkt bli mkt värre än vad det är nu.

Det är rätt uppenbart, jag saknar honom otroligt mkt och vet inte vad jag ska ta mig till. Jag känner mig helt ensam, i en tätt dimma och famlar i mörkret efter ngt att ta tag i, ngt som ska rädda mig. Jag är helt vilsen...

Jag lovade mig själv att vänta med att skicka till imorgon, men nu vet jag inte längre, vill inte längre må så här.

Det stämmer verkligen:
You don't know what you got till you're missing it a lot