MKiander

Jag vet inte riktigt varfr men på något sätt har jag blivit rätt känslosam på sistonde. Tror det är för att jag kommit in i en av mina "filosof" perioder som inträffar lite då och då. Jag är en sån människa som gärna fördjupar mig och försvinner in i mina egna tankar och låter det flyta på. mycket handlar om livet, vad allt påverkas av, vad vi människor har för syfte på jorden och om vi bara är en bricka i ett spel?

Haha, nu undrar man nog vad jag har för en psykisk störning x) kanske får be en psykolog ta en koll ;)

Men nu på sista tiden har vi haft mycket inom geografin på växthuseffekten hur det påverkar vår jord osv. Det är skrämmande! På fysiken hade vi t.ex. igår om bigbang och även lite sånt här tänkande.
Jag anser inte att det är negativt även om jag oftast blir rätt ledsen och rädd för att inte veta vad som kommer hända skrämmer mig. Vem vet, man kanske dör imorgon, men dessa perioder får mig att ta värde på det jag har.

Just nu ligger Gaston i sängen, han ska hädanefter sova hos mig varje vinter för han blir lätt förkyld osv men det var inte det som var poängen. Poängen var att han ligger där nu, levande, otroligt vacker som han är. Det är nu man passar på när man är i en sån här period att stanna upp för ett ögonblick. Kolla extra noga på han för att jag kan och kommer inte alltid kunna det. Jag upptäckte precis att han har verkligen dem mest underbara tassarna man kan tänka sig, så små, så perfekta och jag tänker då på min tatuering och känner mig glad över att jag har hans avtryck på min kropp, min lilla älskling. Jag hade aldrig kunnat tänka mig högstadiet utan honom, den lycka han skänker mig och tack vare honom har jag träffat helt underbara människor, fått bättre kontakt med min mamma och upptäckt en passion och hobby (hunduppfödning, genetik och avel) som jag förmodligen inte hade upptäckt annars. Detta kanske låter överdriveet men då tycker jag synd om er att ni inte har upplevt detta för någon annan varelse eller alls, för det är en underbar känsla och får mig att uppskatta andra varelser.

Jag hade kunnat hålla på hela natten om jag ska berätta om allt jag är glad för men nu tänker jag inte göra det för jag har skola imorgon och ska upp halv 7 ;)

Jag känner att jag måste sluta leva i det förflutna och gå vidare med dem personerna jag lever med i nuet, för hur mycket du än vill och hur svårt det än är att gå vidare blir det inte som i det förflutna för det är ett förflutet, det har hänt.

Men nu mina vänner ska jag sova och skriva sms till min pojke som jag saknar.

Sweet dreams